where is my mind?

Hösten börjar närma sig på riktigt nu. Det känns på de kalla vindarna att sommaren har passerat, igen. Vid den här tiden på året brukar jag gömma mig i väntan på nästa sommar. Men i år känns det faktiskt lite mysigt med höst. Istället för ensamhet och mörker har jag bestämt mig för att se det fina med röda löv, mysiga hemmakvällar innefattande ljus, filtar och kroppsvärme.





Igår fick jag en liten försmak på hösten. Jag och två av mina fina vänner packade kaffekorgen och begav oss ut på en kvällspicknik vid vattnet. Sittandes där på bänken och omringad av naturens tystnad och vänners härliga skratt kunde jag inte låta bli att tänka hur mycket jag faktiskt trivs med livet ibland. Det är de små stunderna som dessa som gör livets stora hela så fint. Jag hoppas på fler kvällar i höstsolen inlindad i filtar, tjocka halsdukar och en varm kaffekopp i handen.

Fredagen den 28 augusti fyllde min kära vän Tove arton år. Så nu är hon visst en sån där kvinna. Efter en lång men relativt snabb skoldag var klockan fyra och vi begav oss hem till födelsedagsbarnet några stycken för att äta god mat och fixa cupcakes till kvällens kalas. Efter att fler vänner anslutit sig till vår lilla grupp framåt kvällen så började vi spela spel och förfesta lite innan vi gick ut på Toves första krogbesök. Det blev helt klart en lyckad kväll. Och bilden är Toves eftersom min kamera fick stanna hemma.

Två skoldagar har passerat och det känns som om sommarlovet och alla dess händelser bara var en dröm. Nu är allting tillbaka till det vanliga men ändå inte riktigt vanligt, för allt är för sista gången nu, sista året. Snart är lilla jag ute i vuxenlivet och virrar runt. Men först återstår ett jobbigt skolår men som ändå känns som ett fint år med student och sånt roligt.

Idag har jag och Tovi varit på besök hos Johanna. Där åt vi goda bär och gick på rundvisning i hennes fina hus. Vi har även cycklat och fått oss ett riktigt gott skratt som resulterade i ont i magen. Men det är en magvärk som jag mer än gärna har. I morgon har vi lång sovmorgon så Tovi och jag passar på att leka. Jag laddar upp en bild från nyår för jag tycker Tovi är snygg och så saknar jag nyår förfärligt mycket.

Igår var jag på kräftskiva ute på landet. Det var en liten tapper skara på åtta vänner som hade samlats bland röda kräftor och ansiktsformade lampor. Jag var inte så pigg så jag lämnade kalaset ganska tidigt men jag hann med en god middag, mycket prat och lite dans innan jag åkte hem vid elva. Det var en mysig kväll trots att huvudet mitt försökte förstöra för mig.

Idag är det ganska fint väder ute bortsett från de stormiga vindarna, men ändå sitter jag här inne framför dumburken som man så lätt fastnar vid. Mitt huvud dunkar och slår så jag håller på att bli galen. Jag hoppas det går över tills ikväll så jag orkar vara lite glad när jag ska på kräftskiva hos min vän Tess. För trots huvudvärken och att jag inte gillar kräftor så ska det bli mysigt. 

Igår var det ingen vanlig dag för det var nämligen Annas födelsedag. Sjutton år fyllde hon och det var för sextonde gången som jag sa grattis till min barndomsvän. Många fler grattis ska det bli för Anna är en sån som finns kvar. Det spelar ingen roll om avståndet blir längre på kartan för vår vänskap är starkare än vilka jävla motorvägar och broar som helst. Grattis min älskade vän. Du förtjänar det bästa och jag gör allt för vår vänskap, som kanske mer liknar en syskonrelation. PUSS PÅ DIG FÖDELSEDAGSBARNET (och jag hann inte blogga igår på den riktiga dagen).
 
Hemma hos Anna bjöds det på goda cupcakes och fint sällskap. Vi konstaterade att det kommer bli mycketcupcakes för vår del i höst.

I torsdags fick jag besök av min vän Tove och senare träffade vi även Martina. Vi hade planerat att gå på loppisen som är bara en liten bit från där jag bor och så blev det. Tyvärr var det ingen av oss som fyndade något men det spelar ingen roll tycker jag för det var en himla mysig liten resa. Kanske var det ett fynd bara det faktum att vi var med varandra.



Vi sprang runt på ängarna och fotade i väntan på skjuts hem och väl hemma så blev det myskväll med mycket prat och även lite skrivande i gammla kompisböcker som vi hittade.

En dag den här veckan så trotsade jag regnvädret och gick ut i skogen för att plocka bär. Det var riktigt mysigt att sitta bland blåbärsbuskar och i min ensamhet höra hur regnet slog mot min regnjacka. Plocka ett bär, äta ett bär var ungefär så min taktik var. Det resulterade i blå fingrar och lite smått ont i magen. Jag fick en hel del tid att tänka där ute i skogen. Det kan vara skönt ibland att vara själv. Att inte ha någon att göra nöjd förutom just; sig själv. Tystnaden och ensamheten kan vara så fin ibland, om den är självvald vill säga. När burken började bli full av bär så begav jag mig hemåt för att sedan baka en mumsig paj att bjuda familjen på och jag tror dom gillade det. 

Det var ett tag sen nu, men en varm sommardag så begav sig jag och tre av mina vänner iväg på en cykel tur. Vi cyklade förbi blomsterfyllda ängar och höga berg för att till sist komma fram till den lilla stranden. Väl framme ropade våra magar efter något att äta så vi började med att mumsa i oss vår matsäck direkt. Vattnet var iskallt så vi roade oss med volleyboll istället för att bada. Tiden rann iväg och efter några timmar av att bara vara i nuet så var det dags att cykla tillbaka till verkligheten igen. Det är så härligt att kunna fly några timmar ibland, både psykiskt och fysiskt. Speciellt när man har fina människor att försvinna bort med.

I söndags kom jag hem från fem underbara dagar på emmabodafestivalen. Det blev nog lika bra som jag anade om inte ännu lite bättre till och med. Det är ingen idé att försöka sätta ner känslan i ord, det skulle bli alldeles för långt att läsa. Jag vill och ska tillbaka. Bilden är inte min eftersom jag väntar otålligt på att de ska framkallas så lånar jag den här så länge.