where is my mind?

Nu drar jag och några kära vänner till Emmabodaaaaaaaa. Det ska bli härligt att få sväva på små rosa moln ett tag.

Klockan tickar från tolv på morgonen till tolv på kvällen och dagarna springer förbi. Ibland lite för fort för att jag ska hinna med men ibland allt för långsamt. Som vanligt nu under sommarmånaderna så glömmer jag bort bloggen då sol och sånt fint känns lite mer lockande. Mina dagar har varit fyllda av lite allt möjligt och ingenting, precis som jag tycker om att ha det.

Sommarn handlar om:

Att titta på pojkar som ibland tar sig vatten över huvudet (bokstavligen) men som ändå lyckas på något underligt, självsäkert sätt:


Att vackra sommarkvällar sitta i en liten båt med solnedgången, åror och två kära vänner som sällskap:


Att en fin sommarkväll lyssna på livemusik och ha jordgubbar, vin och kärlek samlat på en och samma filt:


Att ta en biltrip för att hälsa på en fin vän som flyttat till en lite större stad som jag bara tycker mer och mer om. Att ännu en gång samla mycket fint på en enda liten filt. Att sitta på balkongen och känna sig galet men härligt ungdomlig, och att slappa och gå på prommenad dagen efter:


Att sitta i en barndomsby på välkända klippor och prata och undra hur a l l t egentligen handlar om relationer till andra människor på ett eller annat sätt:


Att vara glad nästan varje dag för att livet är så himla fint när man tänker efter:

Idag är det den andra för nionde gången och du är den vackraste människa jag vet. Jag älskar när du vaknar om morgonen och lägger armarna om mig som om ingenting kan skada oss. Och jag älskar när vi sover hud mot hud om natten. Jag vill dela alla dagar och nätter med dig.

En dag åkte jag och åt lunch med min mamma på ett mysigt fik längs ån. Där köpte jag också två små fina saker till ett framtida hem, en tavla och en burk. Men allra helst hade jag velat köpa hela butiken.

Två goda vänner i kvällssolen gjorde min söndag fin. Det pratas om lägenhet och jobb och jag kan inte låta bli att undra när, mitt i bland alla veckodagar, blev vi vuxna. Det känns så knasigt. Men det mesta handlar om dåtiden eller framtiden, för just nu är vi i någon slags mellanperiod innan den riktiga framtiden börjar. Lite så känns det.