where is my mind?

Jag håller på att trilla ihop, till en liten hög på golvet begravd under skolböcker. Det är underligt hur slutet kan vara så nära men ändå kännas så långt bort. Fem dagar tills det är slut på sressen, sexton dagar tills vi är fria. Men det känns inte ens nära. Jag längtar så förbannat mycket nu. Jag längtar efter att slippa lärare som tror att de är någon slags auktorietet. Jag längtar efter att få bara vara utan att alltid ha alla måsten i baktanke. Den elfte juni får gärna vara här nuuuuuuu!

I veckan var jag på kalas hos min bror. Han fyllde hela 26 år. Herregud vad tiden går fort tänkte jag när vi satt där och fikade. Och om alla andra blir äldre då borde ju jag med bli det. Tänk att det bara är några månader kvar tills jag själv fyller 20, så stor är jag väl ändå inte? Det låter ju till och med vuxet. haha. Inget för mig, inte riktigt ännu i alla fall. Fst en dag ska det bli fint att bli vuxen och allt vad det innebär. Men nu ska jag låtsas att jag fortfarande är ett litet barn och titta på film med min mamma.

Idag är det fredag och här sitter jag alldeles ensam. Eller helt ensam är jag ju inte, jag har min oönskade spanskabok som sällskap. Det känns inte helt okej att vara tvungen att plugga på en fredag. Men det får väl tas igen på söndag när det är studentkryssning! Jag fattar inte riktigt att det är VI som springer ut med mössorna på om knappt en månad. Att det är VI som ska få massa gossedjur och grejs runt halsen av vår familj. Och att det är VI som ska ut i arbetslivet och lämna skolan bakom oss. Det är så ofattbart men ack så skönt!

jag älskar dig

En av studenthändelserna är avklarade och vi dansar oss ännu ett steg närmare studenten. Jag måste bara säga att mösskrivande är en väldigt trevlig tradition och kvällen blev himla fin.