where is my mind?

Hösten börjar närma sig på riktigt nu. Det känns på de kalla vindarna att sommaren har passerat, igen. Vid den här tiden på året brukar jag gömma mig i väntan på nästa sommar. Men i år känns det faktiskt lite mysigt med höst. Istället för ensamhet och mörker har jag bestämt mig för att se det fina med röda löv, mysiga hemmakvällar innefattande ljus, filtar och kroppsvärme.





Igår fick jag en liten försmak på hösten. Jag och två av mina fina vänner packade kaffekorgen och begav oss ut på en kvällspicknik vid vattnet. Sittandes där på bänken och omringad av naturens tystnad och vänners härliga skratt kunde jag inte låta bli att tänka hur mycket jag faktiskt trivs med livet ibland. Det är de små stunderna som dessa som gör livets stora hela så fint. Jag hoppas på fler kvällar i höstsolen inlindad i filtar, tjocka halsdukar och en varm kaffekopp i handen.