medan klockarna tickar och vi flyger fram som skrot genom rymden
Om ungefär tretton timmar och fyrtiofem minuter står jag och väntar på bussen som ska ta mig och mina vänner till Emmabodafestivalen. I fyra dagar ska vi leva som om ingenting annat än musiken existerar. Jag har bestämt mig för att bokstavligen dansa bort mina problem där bland träden och bland hundratals andra dansande fötter. Allt detta i takt till några av mina favoritlåtar. Hejdå.
cupcakes
Visst vill man bara försvinna in i en cupcake ibland när livet känns lite svårt? De ser ju sådär härligt färgglada och fina ut. I lördags bestämde Tove och jag oss för att baka cupcakes och sedan överraska två av våra vänner. Så hela dagen bestod av att fixa och trixa i köket för att sedan få njuta av det goda resultatet ute i sommarkvällen. Nog tror jag att vi lyckades överraska dem litegrann och vi har redan planer på när nästa cupcake kalas ska bli av, så smarrigt var det.
det var så länge sen att jag glömt bort hur det känns att komma hem, samlar tankar till försvar på min bäddade säng gör jag en plan
En liten resa
Jag uppdaterar inte här så ofta nuförtiden, jag är upptagen med; att leva.
Tisdag den fjortonde juli packade jag ner mina käraste ägodelar i en väska för att lämna vardagen och åka ut på sjön under några dagar. Vi puttrade i väg med kurs mot Söderköping jag, mamma, pappa och Anna för att sedan göra vårt första stopp på Capella Eucumenica där Anna är döpt. En kyrka på en ö där jag bestämt tror att jag ska gifta mig för det är så fint.
Efter en titt på kyrkan och att ha ätit världens godaste bullar i solen så fortsatte vi vår färd för att till slut landa i Stegeborg där vi övernattade. Kvällen var en av de finaste och enklaste i mitt liv tror jag. På en filt vid vattenbrynet med en fin vän andandes bredvid och den upplysta hamnen som utsikt så log jag inombords; jag tror jag var lycklig där bland ingenting.
Dagen därpå anlände vi i Söderköping som var resans mål. Här spenderade vi både onsdagen och torsdagen. Dagarna var fyllda med svåra beslut så som; Vilken glass ska jag välja? Vi gick mest runt i de små söta butikerna hela dagarna och önskade att det skulle finnas något liknande i Nyköping. Jag förälskade mig i en dryck vid namn smultron puss och Anna hittade handarbete som hon fastnade i.
På fredag morgon packade Anna och jag ihop vårt tält, anslöt oss till mor och far igen och vinkade vi adjö till Söderköping för den här gången.
Tisdag den fjortonde juli packade jag ner mina käraste ägodelar i en väska för att lämna vardagen och åka ut på sjön under några dagar. Vi puttrade i väg med kurs mot Söderköping jag, mamma, pappa och Anna för att sedan göra vårt första stopp på Capella Eucumenica där Anna är döpt. En kyrka på en ö där jag bestämt tror att jag ska gifta mig för det är så fint.
Efter en titt på kyrkan och att ha ätit världens godaste bullar i solen så fortsatte vi vår färd för att till slut landa i Stegeborg där vi övernattade. Kvällen var en av de finaste och enklaste i mitt liv tror jag. På en filt vid vattenbrynet med en fin vän andandes bredvid och den upplysta hamnen som utsikt så log jag inombords; jag tror jag var lycklig där bland ingenting.
Dagen därpå anlände vi i Söderköping som var resans mål. Här spenderade vi både onsdagen och torsdagen. Dagarna var fyllda med svåra beslut så som; Vilken glass ska jag välja? Vi gick mest runt i de små söta butikerna hela dagarna och önskade att det skulle finnas något liknande i Nyköping. Jag förälskade mig i en dryck vid namn smultron puss och Anna hittade handarbete som hon fastnade i.
På fredag morgon packade Anna och jag ihop vårt tält, anslöt oss till mor och far igen och vinkade vi adjö till Söderköping för den här gången.
fin kväll vid vattnet
SO YOU NO LONGER CARE IF THER'S ANOTHER DAY. I GUESS I HAVE BEEN THERE, I GUESS I AM THERE NOW.
