where is my mind?

Lördag den tjugosjunde juni var det liv och rörelse i min lilla by Nävekvarn, det var nämligen hamnfestival. En liten marknad med ballonger och det där som marknader alltid innehåller, loppis i parken och dans till körens härliga 50-tals musik  var vad dagen hade att erbjuda. Nog är jag lite töntig när det gäller sånt där för jag tycker det är så himla mysigt. Det känns liksom om någon har spolat tillbaka tiden ett tiotal år när man går där i solen bland knallare och räknar mynt till betalningen. Jag pungade upp med 40 kronor och fick då med mig en liten burk och en fin väska hem.



Framåt eftermiddagen kändes en sjötur med lockande än marknaden och vi sa skepp o'hoj landkrabbor och styrde vår riktning mot en holme. Väl framme så fick vi inte mycket gjort vilket var meningen med båtresan. En del bad, mycket sol och tillagning av mat i gasolkök blev dagens sysslor. Vi stannade framåt kvällen innan vi till slut tog vårt pick och pack och åkte hemåt. Jag hade dock gärna stannat kvar där ute på havet, utan klocka eller teknologi. Ännu en gång den här dagen kändes livet simpelt och gammeldags och det är en känsla jag mer än gärna har kvar.

Många fina sommardagar har det bjudits på den senaste tiden. En termometer som visar 25 grader är inte helt fel. Trots att det välbekanta väckarklocksljudet ringer i mina öron varje morgon klockan halv fem så stiger jag upp ganska lätt när solen lyser utanför fönstret. Kvällarna rinner iväg som smält glass då de spenderas ute i solen med fina vänner. Därav anledningen till den dåliga upptaderingen. Utan de kvällarna skulle jag nog inte orka med jobbandet. Bilden är från en av sommarens många kvällar i Skeppsvik, sol, bad, grillning och trevligt sällskap, jag tror jag stannar tiden här.

Idag var ännu en fin dag. Solen lyste största delen av dagen och jag tror jag lyste lite jag med. Vi åkte nämligen till Bergs slussar med hela famlijen, föräldrar, syskon, syskonbarn, alla var vi samlade för att ha picknick i det fina vädret. Så där på gräset satt vi och tittade på båtarna som slussade och njöt av den goda matsäcken, men framförallt av sällskapet.

Årets midsommar blev den finaste på länge. Den innehöll allt det där sommriga som en midsommar ska innehålla. Dagen firades hemma med familjen då alla syskon kommit hem dagen till ära. Framåt eftermiddagen byttes familjen ut och firandet fortsatte med vänner. Vi cyklade ut till landet i det vackra vädret och firade resten av midsommarkvällen på min väns gård Solsborg med grillning, goda drinkar, dans runt midsommarstången, lekar och självklart en krans i håret.

Idag blev det ännu en fin sommardag. Framåt kvällen mötte jag de två filurerna på bilden för att äta god mat i hamnrestaurangen. Det blev mycket prat och skratt som alltid innan vi gick vidare ut på bryggorna för att till slut slå oss ner på en klippa vid vattnet. Där satt vi i kvällssolen och hörde på abba musik som spelades från parken och jag kan inte säga mer än att jag älskar impulsivitet. Mysiga stunder som ikväll får mig att uppskatta det lilla i livet, det lilla som ändå kan vara så himlans fint.

Igår blev det sol precis som vädergubbarna förutspått, den första riktigt fina dagen på lovet. Då passade jag och Tove på att vara sommarfina så utan strupmbyxor promenerade vi runt på stan. På kvällen träffades vi och grillade några stycken för att sedan mysa i soffan framför en film. Fler dagar som denna får sommaren gärna innehålla.

Sen när blev jag en sån som inte uppskattar tysta stunder? Jag minns förr, då jag kunde längta efter att få vara ensam, dricka något varmt och krypa under filten för att i min ensamhet uppslukas av en bok. Men den känslan har försvunnit med åldern. Nu saknar jag någon att gå bredvid, någon att hålla handen en fin sommarkväll. Om denna någon inte är en pojke i sommar så ska jag hålla handen med en vän. För tystnaden dödar mig och det minsta jag vill är att vara ensam om kvällarna. Nu ska jag sova och när jag vaknar är det en ny fin dag. Godnatt

I fredags firades det kommande sommarlovet och jag tror jag inte varit så glad på länge trots att vädergudarna inte riktigt var på vår sida. Äntligen var nog det ord som vilade på allas läppar när rektorn höll sitt årliga (läs tråkiga) tal och släppte oss fria för några veckor framöver. Nu väntar ledighet, barbenta ben, doften av hav, jordgubbar och förhoppningsvis lite mer sol. 

Jag förundras så över människor som finns mitt ibland oss men ändå befinner sig i en helt annan värld. Jag såg en pojke på bussen idag. Han satt ensam på ett av de slitna blåklädda sätena. Ljusa jeans och en grön tröja, inget speciellt men ändå så unik. Han hade en bok i handen och med ögonen fokuserade på de små svarta bokstäverna så tror jag inte att han lyfte blicken en endaste gång. Han var där på bussen, men ändå så frånvarande, i en annan värld. Kanske i en värld fylld av hemska drakar, eller en värld där han har förmågan att flyga. En värld där allt är möjligt. Tänk så härligt det är med fantasi när verkligheten blir för kall. Nu ska jag falla in i sömn och förhoppningsvis drömma något fint.

Så var det söndag igen, ännu en vecka till ända. Den här helgen bjöd inte på lika fint väder som den förra. Men vi trotsade vädret en del festligheter blev det ändå. I fredags blev det en mor och dotter dag i Norrköping. Vi shoppade, pratade, skrattade och hade det bra. Bland klädbutikens alla klädesval hittade vi båda lite fint att ta med oss hem i utbyte mot pengar.

I lördags bar det av med ett par vänner till andra trakter, nämligen Gnesta där marknaden pågick för fullt trots regnet. Vi gick runt en liten stund och tittade på stånden som man sett ungefär hundra gånger förut i sitt liv men som jag tycker ändå har kvar sin charm. Det är själva stämmningen som är mysig och känslan av att det är lite gammeldags. Inte moderna butiker med glasdörrar och kortautomater som överallt annars. Efter marknaden vandrade vi vidare till kvällens tillhåll för att börja festligheterna. Det blev en fin kväll trots att vissa lite mindre fina händelser inträffade.

Jag och Martina på Jespers altan. 


Nu är klockan på tok för mycket och som vanligt så borde jag sovit för länge sen. Godnatt

Idag fick jag ett nytt perspektiv på saker och ting.
Jag har nog aldrig varit så här säker på något i hela mitt liv.

(Kanske var det gårdagens bilbelläsning som bidrog, eller kanske inte.)

Tisdagkväll och jag kunde inte vara mindre produktiv än vad jag är just nu. Det är underligt hur jag kan sitta och skriva i timmar om mina tankar, saker som jag helt enkelt vill och behöver skriva ner på papper. Medan ett psykologiarbete inte alls lockar. Men den dagen den sorgen har blivit mitt motto såhär dagarna innan skolavslutningen. Nu ska jag fortsätta att lyssna på musik och skjuta upp skolarbetet till kvällen innan. Allt är som vanligt med andra ord.

25 grader visar termometern idag. De senaste dagarna har det verkligen känts som sommar när solen har bländat och värmt. Just nu vill jag inget hellre än att gå ut i det fina vädret. Men nej, jag är sjuk så det blir sängen för mig hela dagen, usch fy och blä. Jag hoppas på att kunna gå ut en sväng lite senare.