where is my mind?

I tisdags landade jag på svensk mark igen. Efter att ha varit på resande fot och bott i en resväska lite mer än två veckors tid så var det riktigt skönt att komma hem. Det var inte vardagen och alla bekvämligheter som jag längtade mest efter. Jag förvånades över hur mycket jag saknade en del personer och insåg hur många jag behöver vid min sida. Eftersom jag firade min nittonde födelsedag i luften på vägen hem så välkommnades jag med ett kalas och små paket. Men ingen present var nog så fin som att få träffa mina kära igen.

Resan var helt underbar och jag är tacksam över att jag fått uppleva en annan kultur så nära inpå. Jag trodde att jag var väl förberedd på Indien men märkte direkt när jag klev ut från flygplatsen att man inte kan vara förberedd på en så pass stor kulturkrock. Resan går helt enkelt inte att värdigt förklara i ord, så jag tänker inte ens försöka.