where is my mind?

En ny vecka börjat igen, allt detta samtidigt som jag står bredvid med öppen mun och, liksom alltid, förvånas över hur fort allting går. Dagar och timmar, tiden försvinner ur mina händer direkt. Jag hinner inte ens lära mig skriva månanden september innan det är dags för att forma bokstäverna till oktober. Det börjar bli mörkt nu också. Jag var sjuk några dagar förra veckan och när jag klev utanför dörren igen hade träden färgats röda, det är visst riktig höst nu. Termometern visar två grader på morgonen och vänner klär sig i vinterjackor. Ja, det är nog riktig höst trots allt. Men det saknas mysiga hemmakvällar med tända ljus, och framförallt; jag saknar pojken som jag vill dela dessa kvällar med.

Det blev ett väldigt onödigt inlägg om ingenting det här, kanske är det just så allt är just nu; ingenting. Skolan känns tyngre än någonsin och jag vill mest stanna tiden så jag hinner andas igen. Men kanske allt känns som vanligt igen när jag vant mig med att vakna i ett mörkt rum. Nu är det sovdags. Godnatt!