where is my mind?

Dagen har varit en underlig dag. Allting har åkt upp och ner mot min vilja. På kvällen blev allt lite finare i alla fall för jag och min mor gick på restaurang och inväntade att klockan skulle bli halv åtta. För då var det nämligen dags att lyssna på Anna Ternheim och gud så fint det var. Kanske beror det på att hennes låtar fått en stor betydelse för mig då de påminner om en tid i mitt liv som jag helst vill glömma, men jag kom på mig själv med att kinderna smakade salt under nästan hela den en och en halv timmes långa konserten. Det var så fint allting. Anna var gullig och personlig på scen och den lilla lokalen som liknade en chokladask till formen gjorde sitt till stämmningen. Jag gick därifrån aningens fattigre på kroppsvätska men en fin tygpåse rikare. Jag vill redan tillbaka och se henne igen. Kanske kan jag stanna där i ljudet av den aukustiska gitarren och de fint formulerade fraserna? Jag tror jag skulle trivas bra.