where is my mind?

Sol sol sol. Ungefär så ska de kommande dagarna se ut. Om man kan lita på vädergubbarna vill säga. Ikväll har jag ätit god mat med släktingar från dalarna. Det var trevligt. (Trevligt måste vara världens tråkigaste och stelaste ord. Det är liksom ett ord som man använder när det varken var bra eller dåligt, ett ganska uttryckslöst ord enligt mig.)

Med mätt mage ska jag nu gå ut i det vackra vädret för att träffa några kompisar. Jag väntar på att min granne och barndomsvän Anna ska komma och plinga på dörren. Då ska vi tillsammans gå enda tills vi ser havet öppna sig framför oss. Som så många gånger förr ska vi sitta på en klippa, kanske med en lägereld och en gitarr, och helt enkel bara vara, bara finnas. Det är en sån härligt känsla.