where is my mind?

Igår var jag och Simon på julmarknad här i lilla Nävekvarn. Trots att termometern visade nollgradigt och mina fötter var stelfrusna så var det mysigt. Iklädda varma vinterkläder så tittade vi på luciatåget som årskurs sex har i parken varje år. Jag hade glömt bort hur liten man var i sexan, pytteliten och söt.

I morse när vi tittade ut genom fönstret så hade det vita snötäcket blivit ytterligare lite tjockare sen igårkväll. Det kan nog inte bli en mysigare luciamorgon. Med ett snölandskap utanför fönstret, tända ljus och julsånger.

Mamma och jag letade nyss bland lite gamla papper och hittade min önskelista sedan jag var åtta år. Ibland önskar jag att vara tillbaka där då önskelistan bestod av barby dokor och sedespelare som jag så fint stavade det. Mitt i alla röra hittade jag hittade även en liten dikt om julen som jag skrivit för länge sen. Det var nog någonstans där runt årskurs sju:

Julaftonsmorgon
Solen höjer sig över granens topp
Det är dags för tomten att stiga opp.
Tomtemor redan vid grytan står,
"åh nej" säger tomten, jag får ju gröt varje år.
Jag är så trött på gröt och klappar,
och nissarna mina de bara slappar.
Ack, ack, tomten han bara gnäller
och på stackars nissarna han skäller.
De har varit uppe hela natten
för att fixa den sista klappen.
- Du måste faktiskt äta nu, jag har ju stått här sedan klockan sju!
- Sluta tjata, jag blir sen, jag måste ut och sadla min ren.
Barnen ska ha klappar i år igen och den här gången får jag inte glömma Glenn.
Han blev så ledsen förra året,
nu måste jag sätta plåster på såret.
Han ska få en nallebjörn så söt,
men först vill jag nog ändå ha lite gröt..

Vad ska man säga. Det kan väl knappast bli vackrare? haha