where is my mind?

Idag är det den första december och jag öppnade första luckan på chokladkalendern som mamma gav mig. Tänk vad tiden går fort. Jag minns så väl allting som inträffade nästan precis ett år tillbaka. Alla känslor och alla icke känslor. I år är det samma novembergråa dagar och vintermörka nätter men ändå är allting helt annorlunda, på ett vackert sätt.

Nu är det nedräkning till julafton men kanske allra mest till den artonde, då vi kan sluta ställa klockan på 06.15 för några dagar och leva som vi önskar leva året om. Kanske är det den finaste julklappen av dem alla; ledigheten. Nu ska jag äta en lussebulle för att öka på julkänslan lite mer. Hoppas att snön faller snart så är allt på sin plats; julbelysning, lussebullar, pepparkakor, snö och lite kärlek på det.