where is my mind?

Sen när blev jag en sån som inte uppskattar tysta stunder? Jag minns förr, då jag kunde längta efter att få vara ensam, dricka något varmt och krypa under filten för att i min ensamhet uppslukas av en bok. Men den känslan har försvunnit med åldern. Nu saknar jag någon att gå bredvid, någon att hålla handen en fin sommarkväll. Om denna någon inte är en pojke i sommar så ska jag hålla handen med en vän. För tystnaden dödar mig och det minsta jag vill är att vara ensam om kvällarna. Nu ska jag sova och när jag vaknar är det en ny fin dag. Godnatt