where is my mind?

Ikväll är jag en trött liten tjej för jag kunde inte sova igår. Det går inte riktigt lika bra att sova när sängen känns allt för stor för jag saknar min älskling. Men fast att jag är trött så är jag glad, eller busig snarare. Jag vill göra allting just nu känns det som! Mest sugen är jag nog på lite festligheter med kära vänner. Förhoppningsvis så behöver jag inte vänta allt för länge innan den sista önskningen slår in.

Efter att ha rumlat runt i stövlar bland lerpölar och härlig musik så har min fötter åter igen landat här hemma. Det ska bli skönt att få sova i en mjuk och torr säng i kontrast till vårt tält. Det har varit fem galet bra dagar som flugit förbi likt smålandsskogarnas alla bin, och de flög som fan kan jag lova. Jag längtar tills bilderna från min engångskamera kommer så att man kan få uppleva allt lite till fast genom bilder. Nu är jag väääldigt trött vilket kanske hör till efter alla festligheter (trots att jag har sovit hela dagen typ). Jag ska nog natta mig själv med en liten film, fast som det känns nu så hinner jag väl lagom trycka på play innan ögonlocken faller ner.

Nu drar jag och några kära vänner till Emmabodaaaaaaaa. Det ska bli härligt att få sväva på små rosa moln ett tag.

Klockan tickar från tolv på morgonen till tolv på kvällen och dagarna springer förbi. Ibland lite för fort för att jag ska hinna med men ibland allt för långsamt. Som vanligt nu under sommarmånaderna så glömmer jag bort bloggen då sol och sånt fint känns lite mer lockande. Mina dagar har varit fyllda av lite allt möjligt och ingenting, precis som jag tycker om att ha det.

Sommarn handlar om:

Att titta på pojkar som ibland tar sig vatten över huvudet (bokstavligen) men som ändå lyckas på något underligt, självsäkert sätt:


Att vackra sommarkvällar sitta i en liten båt med solnedgången, åror och två kära vänner som sällskap:


Att en fin sommarkväll lyssna på livemusik och ha jordgubbar, vin och kärlek samlat på en och samma filt:


Att ta en biltrip för att hälsa på en fin vän som flyttat till en lite större stad som jag bara tycker mer och mer om. Att ännu en gång samla mycket fint på en enda liten filt. Att sitta på balkongen och känna sig galet men härligt ungdomlig, och att slappa och gå på prommenad dagen efter:


Att sitta i en barndomsby på välkända klippor och prata och undra hur a l l t egentligen handlar om relationer till andra människor på ett eller annat sätt:


Att vara glad nästan varje dag för att livet är så himla fint när man tänker efter:

Idag är det den andra för nionde gången och du är den vackraste människa jag vet. Jag älskar när du vaknar om morgonen och lägger armarna om mig som om ingenting kan skada oss. Och jag älskar när vi sover hud mot hud om natten. Jag vill dela alla dagar och nätter med dig.

En dag åkte jag och åt lunch med min mamma på ett mysigt fik längs ån. Där köpte jag också två små fina saker till ett framtida hem, en tavla och en burk. Men allra helst hade jag velat köpa hela butiken.

Två goda vänner i kvällssolen gjorde min söndag fin. Det pratas om lägenhet och jobb och jag kan inte låta bli att undra när, mitt i bland alla veckodagar, blev vi vuxna. Det känns så knasigt. Men det mesta handlar om dåtiden eller framtiden, för just nu är vi i någon slags mellanperiod innan den riktiga framtiden börjar. Lite så känns det.

Under midsommarhelgen hade jag finbesök från Uppsala här hemma hos mig. Tänk vad länge vissa vänskapsband kan hålla. Det gillas mycket!

En dag hade vi gårdsfest med alla grannar i mitt kvarter. Det var mysigt bortsett från alla knott som tydligen också ville vara med på fest.


En dag åkte jag och min kära på picknick på ett berg.


En dag myste jag och små vänner i kvällssolen på vår favoritplats.


En dag vann jag på kubb och fick besök av en liten nyckelpiga.


En annan dag hälsade jag på min faster på hennes kolonilott. Hon hade ett väldigt sött litet hus med en vacker tomt till.


En dag åkte vi ut på sjön och myste i kvällssolen.

Det är så mycket som har hänt den senaste tiden. All min tid har gått åt till roligheter i studentyran och därför har bloggen blivit lite övergiven. Jag tänkte göra en liten resumé för mina senaste veckor för de har varit himla fina.

En dag kom människor på besök enda från Indien. Vi välkomnade dem med picknick i det gröna eftersom det var vad vi kallar för en varm vårdag.

En kväll gick den allra sista studentfesten av stapeln. Det var tema toga och kvällen blev riktigt bra. Jag önskar att jag fick gå klädd i bara ett lakan oftare för det var väldans bekvämt måste jag säga. När det var en vecka kvar till studentdagen så firade vi med en mysig liten klassfest.

 

Jag och min älskligt firade åtta månader tillsammans, men också att det var ett år sedan som vi började bli ett litet vi.

 

Sedan kom den stora och efterlängtade dagen, kanske den största milstolpen i mitt liv faktiskt.

Kvällen innan skrev jag:

Nu är det kvällen innan studenten och jag genomgår någon slags existentiell kris. Imorgon ska jag sätta min fot i min gymnasieskola för sista gången. Jag klev för första gången in i den förskräckligt fula tegelbyggnaden år tvåtusensju, och nu när jag kliver ut visar kalendern år tvåtusentio. Tre år. Tre hela år har passerat och jag vet inte vad jag har gjort av dem. Jag bara går och är, precis som alla andra. Det är underligt vad onödiga vissa människor är, nästan alla människor, för vad gör vi egentligen? Jag är trött på att bara vara och följa det som är planerat för mig. Men efter imorgon, efter tusen glada skrik så är det min tur att själv planera mitt liv.

Vi började studentdagen med en väldigt fin champangefrukost med klassen. Därefter bar det av till skolan för fotografering och en lång väntan på att få springa ut. Under denna långa väntan sa vi adjö till gamla lärare, åt lunchbuffé och samlades i aulan för att ha mösspåtagning tillsammans efter rektorns tillåtelse.

Vi började studentdagen med en väldigt fin champangefrukost med klassen. Därefter bar det av till skolan för fotografering och en lång väntan på att få springa ut. Under denna långa väntan sa vi adjö till gamla lärare, åt lunchbuffé och samlades i aulan för att ha mösspåtagning tillsammans efter rektorns tillåtelse.

Efter dessa små stopp så var det äntligen dags att springa ut. Klockan slog två och jag höll min fina vän i handen samtidigt som vi sprang och skrek av glädje. Åh, det var så himla fint att det inte går att beskriva. Jag tror jag lyckades krama sönder ganska många revben när jag sedan mötte min familj utanför skolan väntandes med en lång skylt i handen.

Sedan gick alla nyblivna studenter vidare för att åka kortege och för att sen hem och möta kära släktingar. Efter en kort men härlig stund hemma så färdades vi vidare för att få en galet bra kväll på krogen!

 

Som den allra sista avslutningen av tre års slit var det bal på söndagen.

Det var så himla fint att se alla så uppklädda och vackra. En otroligt bra avslutning på en minnesvärd helg. Kanske en av de bästa helgerna i mitt liv.

Jag håller på att trilla ihop, till en liten hög på golvet begravd under skolböcker. Det är underligt hur slutet kan vara så nära men ändå kännas så långt bort. Fem dagar tills det är slut på sressen, sexton dagar tills vi är fria. Men det känns inte ens nära. Jag längtar så förbannat mycket nu. Jag längtar efter att slippa lärare som tror att de är någon slags auktorietet. Jag längtar efter att få bara vara utan att alltid ha alla måsten i baktanke. Den elfte juni får gärna vara här nuuuuuuu!

I veckan var jag på kalas hos min bror. Han fyllde hela 26 år. Herregud vad tiden går fort tänkte jag när vi satt där och fikade. Och om alla andra blir äldre då borde ju jag med bli det. Tänk att det bara är några månader kvar tills jag själv fyller 20, så stor är jag väl ändå inte? Det låter ju till och med vuxet. haha. Inget för mig, inte riktigt ännu i alla fall. Fst en dag ska det bli fint att bli vuxen och allt vad det innebär. Men nu ska jag låtsas att jag fortfarande är ett litet barn och titta på film med min mamma.

Idag är det fredag och här sitter jag alldeles ensam. Eller helt ensam är jag ju inte, jag har min oönskade spanskabok som sällskap. Det känns inte helt okej att vara tvungen att plugga på en fredag. Men det får väl tas igen på söndag när det är studentkryssning! Jag fattar inte riktigt att det är VI som springer ut med mössorna på om knappt en månad. Att det är VI som ska få massa gossedjur och grejs runt halsen av vår familj. Och att det är VI som ska ut i arbetslivet och lämna skolan bakom oss. Det är så ofattbart men ack så skönt!

jag älskar dig

En av studenthändelserna är avklarade och vi dansar oss ännu ett steg närmare studenten. Jag måste bara säga att mösskrivande är en väldigt trevlig tradition och kvällen blev himla fin.

Idag fick jag finbesök av en vän. Vi hade mycket att prata ikapp och jag konstaterade att vi borde ses oftare. Jag hittade också ett litet ordspråk som jag tyckte var väldigt passande: "Gammal vänskap är som gammalt vin, ju äldre desto starkare".